Nordiska 2002
Nordiska seminariet i Bergen 2002
Allmän information
Dikt
Seminarier/föredrag
Artikeln i KommUNIKation
Nordiska seminariet i år (13-15 september 2002) var i Bergen, Norge.
Bergen är en mycket vacker stad, men tyvärr mycket dyr att vistas i.
Vädret som brukar vara dålig, var helt underbar och sommarlikt så på
fritiden kunde vi njuta av den underbara omgivningen i strålande solsken. Jag
flög via Oslo, andra åkte tåg eller bil och några åkte till och med
motorcykel! Vi bodde på Hotel Terminus, precis intill järnvägstationen.
Hela 77 personer deltog i seminariet. Temat var Stamning i
Kommunikationssammanhanget, vilket innebar tre intressanta föreläsningar. Kostnaden var 1200 NOK för hela helgen.

Jag kom redan på torsdagen, för min fredag skulle börja
med 09.00 ELSA styrelsemöte, 10.00 ELSA årsmöte och 11.00 nordisk
ordförandemöte. Även under helgen fortsatte vi med ELSA styrelsemötet, då
vi har en del på gång igen.

Programmet var enligt följande:
14.00
– 16.00
Ankomst
16.00 – 18.00
Busstur rundt i Byen
19.00 – 21.00
Pizza på Peppe’s
21.00 -
Sosialt samvær
Lørdag
14. september
10.00
– 10.45
Seminar: Hva er en stammer for noe?
10.45 - 11.00
Kaffepause
11.00 - 12.00
Seminar: Kommunikasjonssamfunnet
-kommuniserer vi på andre måter
-kommuniserer vi andre ting
12.30
Lunsj
15.00 – 17.00
Seminar: Samtale eller stamtale?
19.00 – 21.00
Middag
21.00 -
Underholdning og sosialt samvær
På lördagkvällen sjung jag och mina isländska vänner
den isländska sången "I can sing". Sången är skriven av
Hjörleifur på isländska, då föreningen hade jubileum i 2001, men är nu
översatt till engelska. Vi sjöng även sången "Caravan of Love", nu
med en svensk text om stamning. Sedan spelade PianoplayerPaul några stycken på
pianot. Han är från USA, men bor nu i Bergen och är gift med en norska, Liv,
se fotot. (Klicka för förstoring.)
Søndag
15. september
10.00
– 11.00
Frokost + ”fritid”
11.00 - 11.30 Film
om nästa nordiska seminarium i Odense, Danmark
11.30 – 13.30
Seminar: Kan vi kontrollere signaler vi sender ut og mottar?
13.30 -
14.00
Avslutning
14.00 –
15.00
Lunsj
På avslutningen spelade "PianoplayerPaul" några
stycken och jag läste min senaste dikt:

Varför ser du så på mig? Dikt skriven inför nordiska seminariet i Bergen, 2002
Varför
ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så ledsen förut?
Jag vill så gärna prata
Skoja och skämta
Berätta vad jag tänker och tycker
Ge svar på tal
Förklara saker och ting
Tala om vad du betyder för mig
Tala om varför jag är ledsen
Men orden, de bara fastnar.
Varför
ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så arg förut?
Folk pratar förbi mig
Folk skrattar
Folk avbryter och fyller i
Folk tror inte på mig
Jag kan, man kan inte visa det
Får inte chansen
Jag kan inte ens skälla på dem
För orden, de bara fastnar
Varför
ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så glad förut?
Jag skrattar och dansar
Jag pratar och skojar
Jag bryr mig inte
Jag har fått en ny vän
Jag tycker om mitt jobb
Min man älskar mig
Min dotter fått beröm i skolan
Och orden, de bara flyter
Varför
ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så stark förut?
Visst kan jag prata, bara jag får tid
Visst kan jag arbeta, bara jag får visa det
Visst kan jag skoja och skämta, bara ni lyssnar
Jag mår bra
Jag vet att jag kan
Jag vet att jag duger
Jag är stolt över den jag är
Och orden? Vem bryr sig!
Hva
er en "stammer" for noe?
Tom Green (Psykolog ved Bredtvedt kompetansesenter)
Vi
har en tendens til å beskrive personer ut fra forskjellige attributter
eller karakteristikker, slik som; personen er en foresatt, er en lærer, er
en venn, er en rådgiver, og andre roller en person måtte ha. Men, når vi
beskriver personer med funksjonshemninger, så synes det ikke å være slik.
Beskriver vi personer som stammer for eksempel, så er vår beskrivelse ofte
begrenset til det at han er en "stammer". Hva er egentlig det for noe?
Benedichte
R. Olsen (sosiolog)
Teknologien
i det vi gjerne betegner som kommunikasjonssamfunnet har gitt oss FLERE måter
å kommunisere på. Vi kan kommunisere på andre måter, men kommuniserer vi da
også andre ting enn tidligere?
Kan
vi kontrollere signaler vi sender ut og mottar?
Karin
Eikeland (Logoped ved Eikelund kompetansesenter)
Karin Eikeland er en
av de største kapasitetene i Norge innen Taleflytvansker, og vi vet at hun har
veldig mye å bidra med!
Samtale eller
Stamtale?
Ellen
Andenæs (Førsteamanuensis i anvendt språkvitenskap)
Ellen
tenker å ta utgangspunkt i samtale, rett og slett?
Ansikt-til-ansikt-samtalen er grunnformen for all menneskelig kommunikasjon, og
alle andre kommunikasjonsformer er avledet av den. Jeg har gått en stund
og grublet over hvordan det kan ha seg at folk som ikke har særlig erfaring med
stamming ofte synes det er vanskelig å samtale med stamme. Hva er det de
blir frustrert over, hva oppfattes som problematisk, hva er det de/vi kan lære
oss som kunne gjøre det enklere?
Det er liksom to tankekors her, synes jeg. Det ene dreier seg om at når
vi samtaler, gjør vi i grunnen veldig mange ting (jeg bruker å si til
studentene at jo mer jeg lærer om samtale, desto større grunn synes jeg at jeg
får til å se meg i speilet med ny respekt om morgenen). Og stammere (de
jeg kjenner i alle fall) kan jo alle tingene, bortsett fra noe med flyten, altså.
Hva er det som gjør at akkurat flyt/rytme blir så viktig for oss i
ansikt-til-ansikt-samtale? Hvor mye trenger dette 'egentlig' å spolere?

Skönt att jag redan kom till Bergen på torsdagen, för
resten av helgen var fullspäckad för min del.
Fredagen började med ett ELSA styrelsemöte där vi bland
annat diskuterade följande:
- OM
ELSA får pengar, så anordnas ett europeiskt ungdomsläger i Nijmegen 13-19
juli 2003. Mer information följer.
- Och
OM ELSA får pengar, kommer det att bli ett 1-års projekt kring år 2003,
det europeiska handikappåret. Däribland ett seminarium (datum kring 22
oktober) i Strasbourg, Frankrike. Mer information följer lite längre ner.
- I
maj träffade vi representanter från en spansk stamningsgrupp. Nu har de
bildat en egen stamningsorganisation.
- Kroatien
har fått ELSA bidrag för nya broschyrer.
- Sedan
EDF (HSO:s motsvarighet på EU nivå) årsmöte i maj har många fler hittat
till ELSA:s hemsida. Alltså viktigt att personligt synas även inom
handikapprörelsen.
Därefter följd av ELSA:s årsmöte. Närvarande var 10
representanter från 8 förbund. Förutom de sedvanliga årsmötets kan jag nämna
några punkter.
- Styrelsen
är oförändrad: Edwin Farr (UK) ordförande, Anita S. Blom (S), Gina
Waggott (UK) som så kallade Honorary Officers (förtroendevalda), Benedikt
Benediktsson (webmaster, IS) och Konrad Schäfers (kansliet, D) som
Executive Officers (delegerade).
- Alla
medlemsförbund uppmanas att skicka in aktiviteter till ELSA:s hemsida. För
att snabbare nå ut ska information skickas ut oftare via email till alla
intresserade och läggs på hemsidan.
Sedan nordiskt ordförande/internationella ombudmöte. Här
togs upp bland annat följande:
- Även
i år kom det utländska gäster från England och även från USA. Ska de
betala samma pris som övriga (som sponsras av värdförbundet) eller ska de
betala självkostnadspris? Beslut togs att det är upp till varje värdland,
eftersom det kan bero på ekonomi och bidrag och på förhållandet mellan gästen
och förbundet.
- Hur
ska barn tas emot på nordiska seminarier? Island hade program, men enbart
isländska barn. Sverige hade program, men bara 2 barn kom. (Kan bero på
att vissa länder redan har barn- och ungdomsläger.) Björn från Island önskar
att barn från alla länder kommer och att en person från varje land är
ledare/tolk. Då får man också med fler föräldrar. Danmark har inget särskilt
program för barn, men är öppen för idéer.
- Ska
seminariet tolkas? Det kan vara både svårt och störande att ha tolkar och
det förmodas inte komma många fler om tolkar finns. Varje förbund får översätta
till dem som behöver det.
- Förra
året skrev ett uttalande på ordförandemötet. Hur gick det? Vi kom fram
till att det kan vara till stor nytta för värdlandet, då alla förbund
skriver på. Inte för grannländerna.
- Hur
kan vi få mer pengar till nordiska? Bidraget från NSH minskar för varje
år. De flesta får extra pengar för att anordna seminariet. Sedan söks
tilläggsfonder.
- Finland
har nu två stamningsföreningar, varav en för stammande barn. De har gjort
ett dokument med deras långsiktiga mål. Andra förbund har inte sådana
dokument. Intressant att läggas ut på ELSA:s hemsida som förebild för
andra.
- I
den danska medlemstidningen kan man nu annonsera och regler har framställts.
Ett bra sätt att få in extra pengar, men viktigt med tydliga regler.
- Jag
tog upp rättigheten för stammande personer att få hjälpmedel. Finns nu
ännu ett hjälpmedel på den amerikanska marknaden, men inte tillgängligt
för svenska brukare. Om alla länder försöker stöta på sina respektive
handikappinstituter och regeringar, kanske vi kan få ett antal hjälpmedel
till Norden, men viktigt är att dessa klassas som hjälpmedel, så att alla
kan få ta del av dessa på samma villkor som t ex hörapparat och rullstol.
Danmark är på gång att utvärdera den senaste apparaten, men det är
viktigt att få flera på marknaden, för ett hjälpmedel hjälper inte för
alla, vilket redan är en självklarhet för personer med andra
funktionshinder.
Och på tal om nordiskt samarbete: den isländska/svenska
popgruppen har nu bildats, ABBH. (Anita, Björn, Benni och Hjörleifur). Vi gör
väl om det nästa år?
En utförlig rapport om seminariet får du av Marianne Österlind
på annan plats i tidningen Kommunikation, SSR:s medlemstidning.
Bilder från helgen finns även på den finska
hemsidan
Sidan upp
Kommuniké i det nordiska stamningsseminariet på
Meri-Karina i Åbo
Vi uppskattar att minst 200.000 av Nordens 20 miljoner invånare
lider av stamning. Stamning är ett talfel, som kan utvecklas till ett mycket svårt
socialt handikapp och påverka stammarens hela livssituation.
Men problemen kan minskas betydligt med lämplig stamningsterapi. Eftersom
stamning kan vårdas bäst hos barn, kan samhällets pengar användas
effektivast om hjälpen sätts in i tid.
Vi kan inte vara nöjda med stamningsterapins nivå idag. Behovet av
stamningsterapikurser i de nordiska länderna är mycket större än utbudet,
vilket beror på att det inte finns tillräckligt många logopeder med
specialutbildning i stamningsterapi.
Stamningsföreningarna kräver att det offentliga stödet för
specialutbildning av logopeder för stamningsterapi ökas kraftigt så att
stamningsterapiverksamheten kan utvidgas. Vi hoppas att ansvariga myndigheterna
också i övrigt förbättrar möjligheterna till stamningsterapi i de nordiska
länderna.
Åbo 2001-09-15
På de nordiska stamningsföreningarnas vägnar
Antero Tiilikka, Finlands stammerförening rf
Anita Blom, Sveriges stamningsföreningars riksförbund
Björn Tryggvason, Málbjörg (Island)
Bente Iren Jakobsen, NIFS (Norge)
Henrik N. Jensen, FSD (Danmark)
Bilder från seminariet och resan hittar du här
|