Stamning
Kunskapstest
Almanacka
Anslagstavlan
Internationella stamningsdagen
2004 Intern. år för barn som stammar
Världskongress
Nordiskt samarbete
Internationellt samarbete
Terapier
Hjälpmedel
Forskning
Forum, chat mm
Material
Artiklar
Kända personer som stammar
SSF
Stamningsförbundet
Lagar
Länkar
Tänkvärda ord
Kontakta mig
Startsidan

 

 Boka föreläsning:


Bild när tungan knyter sig länk till www.stamning.info

2004 var det internationella året för barn som stammar

Länk till min blogg

knapp till Acrobat Reader hämtning

 

Nordiska 2002

 

Nordiska seminariet i Bergen 2002

Allmän information
Dikt

Seminarier/föredrag
Artikeln i KommUNIKation

Nordiska seminariet i år (13-15 september 2002) var i Bergen, Norge. 

Träkyrka

Bergen är en mycket vacker stad, men tyvärr mycket dyr att vistas i. Vädret som brukar vara dålig, var helt underbar och sommarlikt så på fritiden kunde vi njuta av den underbara omgivningen i strålande solsken. Jag flög via Oslo, andra åkte tåg eller bil och några åkte till och med motorcykel! Vi bodde på Hotel Terminus, precis intill järnvägstationen. 

Anita, Thomas (värden) och Annie (USA)

Hela 77 personer deltog i seminariet. Temat var Stamning i Kommunikationssammanhanget, vilket innebar tre intressanta föreläsningar. Kostnaden var 1200 NOK för hela helgen.

Kungliga semesterslottet

Jag kom redan på torsdagen, för min fredag skulle börja med 09.00 ELSA styrelsemöte, 10.00 ELSA årsmöte och 11.00 nordisk ordförandemöte. Även under helgen fortsatte vi med ELSA styrelsemötet, då vi har en del på gång igen.

Dans på gatan pga matfestivalen

Programmet var enligt följande: 

14.00 – 16.00               Ankomst
16.00 – 18.00               Busstur rundt i Byen
19.00 – 21.00               Pizza på Peppe’s
21.00 -                        Sosialt samvær  

Pizza i bäst möjliga sällskap

Lørdag 14. september

10.00 – 10.45               Seminar: Hva er en stammer for noe? 
10.45 - 11.00                Kaffepause
11.00 - 12.00                Seminar: Kommunikasjonssamfunnet
                                                                                       -kommuniserer vi på andre måter
                                                                                       -kommuniserer vi andre ting
12.30                           Lunsj
15.00 – 17.00               Seminar: Samtale eller stamtale?
19.00 – 21.00               Middag
21.00 -                        Underholdning og sosialt samvær  

Paraplyautomat

På lördagkvällen sjung jag och mina isländska vänner den isländska sången "I can sing". Sången är skriven av Hjörleifur på isländska, då föreningen hade jubileum i 2001, men är nu översatt till engelska. Vi sjöng även sången "Caravan of Love", nu med en svensk text om stamning. Sedan spelade PianoplayerPaul några stycken på pianot. Han är från USA, men bor nu i Bergen och är gift med en norska, Liv, se fotot. (Klicka för förstoring.)

Paul och Liv

Søndag 15. september

10.00 – 11.00               Frokost + ”fritid”
11.00 - 11.30               Film om nästa nordiska seminarium i Odense, Danmark
11.30 – 13.30               Seminar: Kan vi kontrollere signaler vi sender ut og mottar?
13.30 - 14.00               Avslutning
14.00 – 15.00               Lunsj  

På avslutningen spelade "PianoplayerPaul" några stycken och jag läste min senaste dikt:

Diktläsning

Varför ser du så på mig? Dikt skriven inför nordiska seminariet i Bergen, 2002

Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så ledsen förut?
Jag vill så gärna prata
Skoja och skämta
Berätta vad jag tänker och tycker
Ge svar på tal
Förklara saker och ting
Tala om vad du betyder för mig
Tala om varför jag är ledsen
Men orden, de bara fastnar.

Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så arg förut?
Folk pratar förbi mig
Folk skrattar
Folk avbryter och fyller i
Folk tror inte på mig
Jag kan, man kan inte visa det
Får inte chansen
Jag kan inte ens skälla på dem
För orden, de bara fastnar

Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så glad förut?
Jag skrattar och dansar
Jag pratar och skojar
Jag bryr mig inte
Jag har fått en ny vän
Jag tycker om mitt jobb
Min man älskar mig
Min dotter fått beröm i skolan
Och orden, de bara flyter

Varför ser du så på mig?
Har du aldrig sett mig så stark förut?
Visst kan jag prata, bara jag får tid
Visst kan jag arbeta, bara jag får visa det
Visst kan jag skoja och skämta, bara ni lyssnar
Jag mår bra
Jag vet att jag kan
Jag vet att jag duger
Jag är stolt över den jag är
Och orden? Vem bryr sig!

Seminarer/foredrag:

Hva er en "stammer" for noe?
Tom Green (Psykolog ved Bredtvedt kompetansesenter)

Vi har en tendens til å beskrive personer ut fra forskjellige attributter
eller karakteristikker, slik som; personen er en foresatt, er en lærer, er
en venn, er en rådgiver, og andre roller en person måtte ha. Men, når vi
beskriver personer med funksjonshemninger, så synes det ikke å være slik.
Beskriver vi personer som stammer for eksempel, så er vår beskrivelse ofte
begrenset til det at han er en "stammer". Hva er egentlig det for noe?

Benedichte R. Olsen (sosiolog)

Teknologien i det vi gjerne betegner som kommunikasjonssamfunnet har gitt oss FLERE måter å kommunisere på. Vi kan kommunisere på andre måter, men kommuniserer vi da også andre ting enn tidligere?

Kan vi kontrollere signaler vi sender ut og mottar?

Karin Eikeland (Logoped ved Eikelund kompetansesenter)
Karin Eikeland er en av de største kapasitetene i Norge innen Taleflytvansker, og vi vet at hun har veldig mye å bidra med!

Samtale eller Stamtale?

Ellen Andenæs (Førsteamanuensis i anvendt språkvitenskap)

Ellen tenker å ta utgangspunkt i samtale, rett og slett?  Ansikt-til-ansikt-samtalen er grunnformen for all menneskelig kommunikasjon, og alle andre kommunikasjonsformer er avledet av den.  Jeg har gått en stund og grublet over hvordan det kan ha seg at folk som ikke har særlig erfaring med stamming ofte synes det er vanskelig å samtale med stamme.  Hva er det de blir frustrert over, hva oppfattes som problematisk, hva er det de/vi kan lære oss som kunne gjøre det enklere?

Det er liksom to tankekors her, synes jeg.  Det ene dreier seg om at når vi samtaler, gjør vi i grunnen veldig mange ting (jeg bruker å si til studentene at jo mer jeg lærer om samtale, desto større grunn synes jeg at jeg får til å se meg i speilet med ny respekt om morgenen).  Og stammere (de jeg kjenner i alle fall) kan jo alle tingene, bortsett fra noe med flyten, altså.  Hva er det som gjør at akkurat flyt/rytme blir så viktig for oss i ansikt-til-ansikt-samtale?  Hvor mye trenger dette 'egentlig' å spolere?


Utsikt Bergen

Artikeln skriven i KommUNIKation:

Skönt att jag redan kom till Bergen på torsdagen, för resten av helgen var fullspäckad för min del.

Fredagen började med ett ELSA styrelsemöte där vi bland annat diskuterade följande:

  • OM ELSA får pengar, så anordnas ett europeiskt ungdomsläger i Nijmegen 13-19 juli 2003. Mer information följer.
  • Och OM ELSA får pengar, kommer det att bli ett 1-års projekt kring år 2003, det europeiska handikappåret. Däribland ett seminarium (datum kring 22 oktober) i Strasbourg, Frankrike. Mer information följer lite längre ner.
  • I maj träffade vi representanter från en spansk stamningsgrupp. Nu har de bildat en egen stamningsorganisation.
  • Kroatien har fått ELSA bidrag för nya broschyrer.
  • Sedan EDF (HSO:s motsvarighet på EU nivå) årsmöte i maj har många fler hittat till ELSA:s hemsida. Alltså viktigt att personligt synas även inom handikapprörelsen.

Därefter följd av ELSA:s årsmöte. Närvarande var 10 representanter från 8 förbund. Förutom de sedvanliga årsmötets kan jag nämna några punkter.

  • Styrelsen är oförändrad: Edwin Farr (UK) ordförande, Anita S. Blom (S), Gina Waggott (UK) som så kallade Honorary Officers (förtroendevalda), Benedikt Benediktsson (webmaster, IS) och Konrad Schäfers (kansliet, D) som Executive Officers (delegerade).
  • Alla medlemsförbund uppmanas att skicka in aktiviteter till ELSA:s hemsida. För att snabbare nå ut ska information skickas ut oftare via email till alla intresserade och läggs på hemsidan.

  Benedikt (Is), Anita (S), Cheryl (USA), Annie (USA), Edwin (UK)

Sedan nordiskt ordförande/internationella ombudmöte. Här togs upp bland annat följande:

  • Även i år kom det utländska gäster från England och även från USA. Ska de betala samma pris som övriga (som sponsras av värdförbundet) eller ska de betala självkostnadspris? Beslut togs att det är upp till varje värdland, eftersom det kan bero på ekonomi och bidrag och på förhållandet mellan gästen och förbundet.
  • Hur ska barn tas emot på nordiska seminarier? Island hade program, men enbart isländska barn. Sverige hade program, men bara 2 barn kom. (Kan bero på att vissa länder redan har barn- och ungdomsläger.) Björn från Island önskar att barn från alla länder kommer och att en person från varje land är ledare/tolk. Då får man också med fler föräldrar. Danmark har inget särskilt program för barn, men är öppen för idéer.
  • Ska seminariet tolkas? Det kan vara både svårt och störande att ha tolkar och det förmodas inte komma många fler om tolkar finns. Varje förbund får översätta till dem som behöver det.
  • Förra året skrev ett uttalande på ordförandemötet. Hur gick det? Vi kom fram till att det kan vara till stor nytta för värdlandet, då alla förbund skriver på. Inte för grannländerna.
  • Hur kan vi få mer pengar till nordiska? Bidraget från NSH minskar för varje år. De flesta får extra pengar för att anordna seminariet. Sedan söks tilläggsfonder.
  • Finland har nu två stamningsföreningar, varav en för stammande barn. De har gjort ett dokument med deras långsiktiga mål. Andra förbund har inte sådana dokument. Intressant att läggas ut på ELSA:s hemsida som förebild för andra.
  • I den danska medlemstidningen kan man nu annonsera och regler har framställts. Ett bra sätt att få in extra pengar, men viktigt med tydliga regler.
  • Jag tog upp rättigheten för stammande personer att få hjälpmedel. Finns nu ännu ett hjälpmedel på den amerikanska marknaden, men inte tillgängligt för svenska brukare. Om alla länder försöker stöta på sina respektive handikappinstituter och regeringar, kanske vi kan få ett antal hjälpmedel till Norden, men viktigt är att dessa klassas som hjälpmedel, så att alla kan få ta del av dessa på samma villkor som t ex hörapparat och rullstol. Danmark är på gång att utvärdera den senaste apparaten, men det är viktigt att få flera på marknaden, för ett hjälpmedel hjälper inte för alla, vilket redan är en självklarhet för personer med andra funktionshinder.

Och på tal om nordiskt samarbete: den isländska/svenska popgruppen har nu bildats, ABBH. (Anita, Björn, Benni och Hjörleifur). Vi gör väl om det nästa år?

ABBH

En utförlig rapport om seminariet får du av Marianne Österlind på annan plats i tidningen Kommunikation, SSR:s medlemstidning.

Bilder från helgen finns även på den finska hemsidan

Sidan upp


Kommuniké i det nordiska stamningsseminariet på Meri-Karina i Åbo

Vi uppskattar att minst 200.000 av Nordens 20 miljoner invånare lider av stamning. Stamning är ett talfel, som kan utvecklas till ett mycket svårt socialt handikapp och påverka stammarens hela livssituation.

Men problemen kan minskas betydligt med lämplig stamningsterapi. Eftersom stamning kan vårdas bäst hos barn, kan samhällets pengar användas effektivast om hjälpen sätts in i tid.

Vi kan inte vara nöjda med stamningsterapins nivå idag. Behovet av stamningsterapikurser i de nordiska länderna är mycket större än utbudet, vilket beror på att det inte finns tillräckligt många logopeder med specialutbildning i stamningsterapi.

Stamningsföreningarna kräver att det offentliga stödet för specialutbildning av logopeder för stamningsterapi ökas kraftigt så att stamningsterapiverksamheten kan utvidgas. Vi hoppas att ansvariga myndigheterna också i övrigt förbättrar möjligheterna till stamningsterapi i de nordiska länderna.

Åbo 2001-09-15

På de nordiska stamningsföreningarnas vägnar

 

Antero Tiilikka, Finlands stammerförening rf

Anita Blom, Sveriges stamningsföreningars riksförbund

Björn Tryggvason, Málbjörg (Island)

Bente Iren Jakobsen, NIFS (Norge)

Henrik N. Jensen, FSD (Danmark)

Bilder från seminariet och resan hittar du här