Stamning
Kunskapstest
Almanacka
Anslagstavlan
Internationella stamningsdagen
2004 Intern. år för barn som stammar
Världskongress
Nordiskt samarbete
Internationellt samarbete
Terapier
Hjälpmedel
Forskning
Forum, chat mm
Material
Artiklar
Kända personer som stammar
SSF
Stamningsförbundet
Lagar
Länkar
Tänkvärda ord
Kontakta mig
Startsidan

 

 Boka föreläsning:


Bild när tungan knyter sig länk till www.stamning.info

2004 var det internationella året för barn som stammar

Länk till min blogg

knapp till Acrobat Reader hämtning

 

Stamning  

På denna sida försöker jag ge mig på den nästintill omöjliga utmaningen, nämligen att kortfattat beskriva stamning och ge tips till dig som vill underlätta för en person som stammar.

Skickliga
Talare
Använder
Munnen
Med
Automatisk
Repetition

 

Allmänt om stamning

Omkring 1 % av alla vuxna och 4 % av alla barn har detta nyckfulla handikapp som vi fortfarande vet så lite om, trots att stamning har funnits i alla tider och inom alla samhällsklasser. Någon riktig förklaring till vad som orsakar stamning finns dessvärre inte, bara teorier. Några forskare tror att det är något kroppsligt fel som ligger bakom, andra lutar mera åt att det är ett inlärt beteende. Kanske är det flera faktorer som tillsammans gör att någon börjar stamma, kanske har stamningen olika orsaker hos olika människor. Också hur man stammar varierar från person till person. Några upprepar vissa ljud och stavelser när det talar. Andra kan fastna i början av ett ord och tvingas kämpa länge för att komma vidare. För att komma igång lättare när de hakar upp sig, har många som stammar också lärt sig olika "knep" - det kan vara allt ifrån att fylla ut talet med en massa extra ord till att blinka med ögonen och stampa med foten. En del väljer istället att byta ut ord eller att undvika att prata.

(OBS: I Kamerun finns en familj som under 4 generationer med 100 personer haft hela 42 personer som stammar. Inte att undra över att denna familj nu är centrum för olika genetiska undersökningar! ) 

Sidan upp


Stamning är som ett isberg?

Tyvärr övergår stamningen för många till att bli något mycket mer än det ganska enkla talfel det egentligen är. Omvärldens fördomar och negativa reaktioner gör att många som stammar fått lära sig att deras stamning är något "fult", något man ska skämmas för. De här skamkänslorna kan växa sig mycket starka och för några bli en förlamade talrädsla i vissa situationer. En talrädsla, som gör att man hellre håller tyst än säger det man vill och som är svår att förklara för andra. Hur får man någon som inte stammar att förstå, att man kan vara skräckslagen för något så enkelt som att svara i telefon eller att säga ens eget namn? Sådan inre stamning - talrädsla, skamkänslor, undvikanden och dåligt självförtroende, blir för många ett mycket större problem än den yttre stamningen som hörs och syns. Stamning kan påverka skolresultat och yrkesval, och leda till både ensamhet och isolering. Problemet blir som ett isberg.

Men... isberget kan se olika ut hos olika personer. Den som stammar mycket kanske inte har några problem och hela isberget flyter glatt. Hos andra hörs det inte alls när de stammar, för man gör allt som går för att dölja sin stamning. Hos den är hela isberget under ytan. Och så finns det förstås alla mellanvarianter. Hur skulle du vilja beskriva DIN stamning?

En mycket bra beskrivning (på engelska) hittar du på http://www.russhicks.com/iceberg.htm

Sidan upp


Kan man göra något åt sin stamning?

Ja, det kan man. Det finns inga piller mot stamning, men genom att arbeta tillsammans med en logoped kan man förändra både sin inre och sin yttre stamning. Logopeder är medicinskt utbildade terapeuter för språk-, tal- och röststörningar och finns på alla större sjukhus. Stamningsterapi är ett hårt och ibland påfrestande arbete och ett arbete på sikt. Sin stamning och sina känsla för den är ju något man burit på i hela sitt liv, och sådant tar tid att förändra. Att arbeta med sin inre stamning, sin talrädsla, handlar mycket om att våga. Att ge sig sjutton på att ringa det där samtalet man skjutit upp, fast man vet man kommer att stamma. Att våga låta bli att byta ut ett svårt ord mot ett lättare, så det är man själv och inte stamningen som bestämmer vad man ska säga. Bara att våga prata med sina närmaste om sin stamning och hur man känner sig, är ofta ett stort steg på vägen. Parallellt med att bearbeta sin talrädsla, kan man arbeta med den inre stamningen med olika taltekniker, för att lära sig att mjuka upp sitt tal och lättare ta sig ur blockeringar. Att det inte går att bli helt fritt från stamning ("botad") är forskarna och behandlare rätt ense om, men man kan komma så långt att stamningen inte längre är ett stort problem eller ett hinder för att ha ett fullvärdigt liv.

Sidan upp


Stammar ditt barn?

Upprepa gör vi väl alla, inte minst barn. De är ivriga, vill gärna berätta vad de har gjort på dagis eller i skolan och vill ha din uppmärksamhet. Detta brukar gå över efter ett tag. Stamning däremot är inte detsamma. 4% av alla barn stammar, oftast börjar det i 3-7 årsåldern. Att pojkar stammar är 4 gånger  vanligare än flickor. När ett barn får tydliga svårigheter att säga vissa ord, tittar bort, avbryter sin mening och inte gärna berättar något, ska man inte avvakta för att se om stamning "växer bort", eller tiga ihjäl problemet för att inte "väcka björnen som sover". Sifforna visar tydligt: 1% av alla barn stammar även i vuxen ålder! Och björnen? Den har väckts för länge sedan av blickar, ord och handlingar av omgivningen.

När ska man söka hjälp? Svaret är enkelt. Om ditt barn börjar halta, vad gör du då? Just det. Du söker hjälp av en expert, i detta fall av en logoped. Om inte den finns eller om väntetider är för långa kan en talpedagog överbrygga väntetiden. Tyvärr behövs på vissa ställen remiss av en läkare, som i många fall inte har kunskap om stamning och även om du får remiss är väntetiderna långa. Ge inte upp!!! Ditt barn, men även ni som föräldrar, har rätt att få information om stamning, personlig stöd och övningar.  

Vad kan ni göra? Ge ditt barn tid att prata. Om du inte har tid just då, tala om det, men ge barnet då en pratstund senare, där du sitter lugnt, lyssnar, behåller ögonkontakt och väntar. Sakta ner ditt eget och familjens taltempo. Ställ inte bara frågor. Berätta istället, så börjar barnet fylla på senare. Använd inte för svåra ord. Kritisera inte talet, men beröm inte heller "flytet". Avbryt inte och fyll inte i. Då tar du bort talet ifrån barnet och lyssnar på hur barnet pratar och inte VAD det har att säga. Det viktigaste är att barnet vågar säga det det vill säga, med eller utan stamning. Det kanske låter enkelt, men för den som stammar är det absolut ingen självklarhet!

Lär mer om stamning! Ta kontakt med lokalförenigen och/eller riksförbundet. Då får du prata med någon som stammar själv och/eller med någon förälder.

Beställ material. Prata om stamningen med barnet, familjen, skolan och låt barnet komma i kontakt med andra barn som stammar.

För ni är inte ensamma!!!!

Sidan upp


Stammar din elev?

4% av alla barn stammar, oftast börjar det i 3-5 årsåldern. Att pojkar stammar är 4 gånger vanligare än flickor. Men du kanske tror att du inte har några barn som stammar i din klass eller skola? Tänk efter. Har du en elev som sitter längst bak i klassen, som inte svarar på frågor eller "inte vet"? Eleven måste plötsligt gå på toa när den ska läsa högt eller är sjuk vid muntlig redovisning? Eller har du en elev som bara slåss? Som inte diskuterar eller säger ifrån, utan direkt klipper till? En elev som inte verkar vilja leka med andra på rasterna, utan står och går för sig själv? Kanske har du en elev som leker pajas hela tiden, med konstiga typer och röster?

Ja, du kanske du får kolla en gång till. En som stammar kanske inte är så bra på att prata flytande, men den är en hajare på att lura dig och omgivningen! Den kan byta ut ord, tiga, men även försöka vara  duktig på andra sätt: att satsa allt på skriftliga övningar eller konstnärliga ämnen, att slåss för att slippa gå in i en diskussion och bli utskrattat, eller att ändra rösten, för många som stammar blir plötsligt helt flytande när de spelar en roll, sjunger, förvandlar rösten eller låtsas vara någon annan. Nej, man stammar inte alltid, vilket just är så frustrerande!!!

Vad kan du göra? Prata med eleven i enrum. Fråga vad du kan hjälpa till med. Kanske eleven vill sitta längre fram i klassen för att slippa se allas blickar, hålla redovisning bara för dig eller några goda kompisar, inte läsa i rad eller namnordning, varken vara först eller sist, utan hellre bli "överraskad"? Låt den inte slippa heller för eleven bör visa att den kan lika väl som alla andra. Kanske eleven vill prata med klassen själv eller hålla en redovisning om stamning för att på ett naturligt sätt avdramatisera stamningen. Ge eleven tid att prata. Behåll ögonkontakt och fyll inte i.

Visa med ditt kroppsspråk att eleven får den tid den behöver. Kritisera inte stamningen men beröm inte heller "flytet" när eleven har en "bra dag". Stamningen kan variera från stund till stund. Men uppmuntra gärna talträning och ge eleven chansen att visa vad den är bra på, t ex sjunga, spela teater, måla, musicera mm.

Lär dig mer om stamning. Prata med talpedagogen på skolan om det finns någon, med en logoped, skolsystern och andra som omger eleven. Prata med föräldrarna för att höra hur barnet upplever skolan och hemmet.

Stamningsförbundet hjälper gärna till med material, video, mm, kontaktnät, närmaste förening och svarar på dina frågor och funderingar.

Du kan göra skillnaden!!!!

Sidan upp


Stammar din kompis?

Kul att du läser det här. I och med att du visar intresse för det problemet din kompis kämpar med, visar du att du är en bra vän.

4% av alla barn stammar, oftast börjar det i 3-5 årsåldern. Att pojkar stammar är 4 gånger vanligare än flickor. Vissa har tur att det växer bort, andra har hittat en bra logoped i tidigt stadium, men din kompis har inte haft samma tur. Tycker han (eller hon) att det är jobbigt eller pratar och är han som alla andra? För stamning är olika hos alla. Vissa stammar mycket men har inga problem med det, andra försöker desperat att undvika stamningen och skäms enormt för varje stammande ord. Det är frustrerande att stamma, för man gör det inte hela tiden. (Många kan prata "flytande" när man är ensam, pratar med djur, spelar teater och många andra tillfällen.) Man vill gärna berätta en kul historia eller ge en snabb, vitsig kommentar, men när den väl har kommit ut är den inte rolig längre. Det är också tröttsamt att stamma, för man använder många fler muskler än vanligt.  

Din kompis kanske är tyst i gänget eller har lätt för att bli bråkig och slåss? Det är svårt att diskutera när man har en jobbig stamning och då kan det vara svårt att "komma emellan", hävda sin rätt eller ta kontakt. Tänk dig själv att stå och stamma sig fram bland tuffa killar eller snygga tjejer?! Att leka pajas kan hjälpa, för stamningen kan minska eller rentav försvinna när man spelar teater, även när man får i sig lite mer än man egentligen ska.

Vad kan du göra? Var en riktig kompis. Prata om stamning. Visa ditt intresse i problematiken. Fråga vad du kan hjälpa till med. Ögonkontakt är viktigt, även om han själv tittar bort. Ge din kompis tid att prata. En stökig krog eller ett stort gäng kan tysta ner honom. Var ärlig. Om du inte hinner lyssna, så säg till.  Fyll inte i. Han kan ju prata. Det tar bara lite längre tid. Lär känna personen bakom stamningen. Han kanske är roligare än du trodde! Ge inte "goda råd". Vi vet att det ibland hjälper till att prata lugnare, men kan du hålla dig när du har något kul att berätta eller när du ser att 50-11 andra också vill säga något? Följ gärna med din kompis till en lokalförening. De hittar på en massa roliga gäster, studiebesök, helgläger och mycket mer som även du säkert tycker är kul!

Du kan göra skillnaden!!!!

Sidan upp


Till dig som inte stammar

Du som läser det här kanske inte stammar själv, men har en vän, elev eller familjemedlem som gör det. Ibland kanske du är osäker på hur du ska bete dig. Ska du hjälpa till och fylla i ord? Känns det lättare för din vän om det är du som ringer och bokar biljetter till den där resan ni skulle ut på? De flesta som stammar vill nog att du ska vara som vanligt - fyll inte i ord, utan låt honom eller henne tala klart. Om det var något du inte uppfattade, så fråga om. Behåll gärna ögonkontakt. Ja, var som du själv vill bli bemött! Men varför inte fråga din vän hur han eller hon vill ha det? Vi är alldeles för rädda för att prata om "känsliga" saker - ofta är det just att inte ha någon att prata med som gör stamning till ett större problem än det borde vara.

Sidan upp


Hit kan du vända dig

Vill du komma i kontakt med en logoped kan du vända dig till talvårdsavdelningen på närmaste sjukhus. Finns det ingen särskild talvårdsavdelning, så fråga på öron-näsa-hals avdelningen. Du är också välkommen att höra av dig till Stamningsförbundets kansli eller någon annan i styrelsen om du har frågor om stamning, vill komma i kontakt med den lokalföreningen närmast dig, eller bara för att prata.

Vi i Skaraborgs stamningsförening, SSF, kommer gärna ut och informera om stamning.

Stamningsförbundet har 8 st nya broschyrer som vänder sig till olika målgrupper. De håller även på med nya foldrar och en skolmall till den som vill prata om stamning i skolan. Ta kontakt med Stamningsförbundet för mer information.

Sidan upp


En annan beskrivning av stamning hittar du i nordiska familjeboken från 1800 talet! Läs och njut.